Meny

Sveriges säkraste fängelse – ett lapptäcke

Sveriges säkraste fängelse – ett lapptäcke

Kumlaanstalten byggdes för att ta emot de allra farligaste och mest rymningsbenägna kriminella i Sverige. Det visade sig snart att säkerheten inte var 100-procentig. På grund av rymningarna har anstalten byggts om gång på gång.

En gråmulen onsdag i november 1964 blir byggnadsarbetare Harry Spiik inkallad till förmannen. Vi befinner oss strax söder om Kumla där arbetsstyrkan från Skånska Cementgjuteriet (nuvarande Skanska) efter två års arbete börjar bli klar med första delen av Kriminalvårdens nya anstalt för landets allra farligaste brottslingar. 

Här finns nu tre tvåvåningsbyggnader med plats för 240 intagna, en fabrik där de intagna ska arbeta, en kontorsbyggnad, ett kök och en värmecentral. Och inte minst en sju meter hög mur som tydligt avgränsar det blivande mini-samhället. Murens utformning är noga uttänkt. Eftersom det blåser friskt i det öppna landskapet är den byggd i ett veckat utförande, liknande korrugerad plåt, för att stå emot stormbyarna. Upptill har den en inåtböjd krycka som ska försvåra användande av krokar och änterhakar vid rymningsförsök.

Så långt allt gott och väl, men en nyanställd chef, Lennart Wilson, dristar sig till att ifrågasätta murens tjocklek. Står den verkligen pall för eventuell åverkan?  Rådfrågade experter är fast övertygade om att muren är kraftig nog, men ledningen beslutar ändå att genomföra ett test. Förmannen ger byggarbetare Harry Spiik en slägga och uppmanar honom att gå loss på betongen. Harry är en rejäl karl som tidigare har kört timmer och på fritiden är en hängiven jägare och slaktare. Det tar honom 45 sekunder att göra ett hål i muren som är tänkt att skilja de kriminella från friheten. Den första krisen i Anstalten Kumlas historia är ett faktum. Det skulle komma fler.

Kenneth Gustafsson, chef på Kumla­anstalten.
Foto: Kriminalvården

Under 1950-talet tas beslutet att bygga nya kriminalvårdsanstalter i Sverige. Anstalten Kumla planeras specifikt för att ersätta säkerhetsfängelset på Långholmen i Stockholm och det likaledes omoderna länsfängelset i Örebro. Kumla ska ta emot de allra farligaste och mest rymningsbenägna fångarna i landet. Ursprungstanken var att bygga en serie på sju likadana anstalter för att ersätta alla de gamla länsfängelserna från 1800-talet. Kenneth Gustafsson, anstaltschef på Kumla, berättar att tidsandan och Kumlas rykte satte stopp för de planerna. 

– Ambitionen att bygga samtliga anstalter avbröts runt 1970. ”Riv alla murar” och ”släpp fångarne loss” var tidens melodi, och den mediala bilden av Kumla blev snabbt väldigt negativ – bland annat kallades Kumla för monsteranstalt. Det blev helt enkelt omöjligt att bygga vidare, säger Kenneth Gustafsson. 

Den planerade serien på sju likadana anstalter stannade vid en och en halv. Österåker är en kopia av Kumla men blev bara klar till hälften. Varför hamnade då Sveriges nya säkerhetsfängelse i just Kumla? Många kommunföreträdare i landet ryggade tillbaka när Kriminalvårdsstyrelsen sökte plats för sin nya anstalt. Men tanken på att ha några hundra grovt kriminella runt knuten skrämde inte alla. I Kumla bjöd kommunpolitikerna in kriminalvården med lock och pock. De hade sina skäl. Den i området så dominerande skoindustrin vacklade, bland annat på grund av att importtullarna som skyddat inhemska näringsidkare sedan 1890-talet nu tagits bort. Dessutom skar Statens Järnvägar ner på personal, vilket drabbade närliggande järnvägsknuten Hallsberg hårt. Kommunen var helt enkelt tvungen att hitta nya arbetstillfällen och hade också goda förutsättningar för att härbärgera en anstalt. Staten ville ha en befolkningsmässigt central plats med bra kommunikationer, nära till sjukvård och utbildning, med ett lugnt och avskilt läge. Kumla kunde bocka av samtliga punkter. Dessutom erbjöd Kumla att stå för marken samt kostnadsfri framdragning av vatten och avlopp. Och fina personalvillor åt anstaltens tre högsta chefer!

Flyttbara gjutformar

Kumla fick sin anstalt. Det bestämdes att den skulle byggas i det mycket lantliga området Via, 15 minuters promenad sydväst om Kumla station. Under hösten 1962 anlände en armada av grävmaskiner och betongbilar till Viaslätten. Flyttbara gjutformar användes, vilket gjorde att muren kunde gjutas snabbt. Själva bostadsdelen av anstalten utformades, i likhet med många bostadsområden i det samtida miljonprogrammet, enligt campusmodell; det vill säga med ett antal fristående komplex, kallade C-, D- och E-husen, med stora öppna ytor emellan. På området byggdes också en större fabriksbyggnad, kallad F.

– Tanken var att de intagna skulle bo som i en studentkorridor och på dagarna lära sig att jobba i en fabrik. Efter jobbet och på helgerna skulle de ha tillgång till generösa fritidsytor, ett mycket djärvt koncept om man jämför med hur de gamla cellfängelserna från mitten av 1800-talet hade fungerat. Tanken från början var nog också att intäkterna från produktionen i fabriken skulle finansiera hela härligheten, vilket snart visade sig vara en utopi, säger Kenneth Gustafsson. 

Anstalten utrustades, precis som dåtidens storsjukhus, med underjordiska kulvertar för att binda ihop olika delar. De 600 meter långa kulvertarna skulle komma att debatteras och kritiseras i media.  Örebro-Kuriren skrev om ”suckarnas gång”, och andra uppmanade politikerna att räkna självmorden innan fler anstalter som Kumla byggdes. Projektet drabbades också av en krass ekonomisk verklighet. När de -sammanlagda kostnaderna var uppe i hisnande 25 miljoner kronor drog ekonomerna på Kriminalvårdsstyrelsen i nödbromsen. Planen på personalvillor skrotades och den stolta muren som i ett skede planerades att bli hela tolv meter hög sänktes först till tio för att sedan landa på sju. Problemen med murens hållbarhet kostade också pengar. Hålet som byggarbetare Harry Spiik åstadkom med sin slägga gjorde att projektet fick lägga den för tiden ansenliga summan 600 000 kronor på ytterligare ett lager betong. Men till slut blev anstalten ändå klar att tas i bruk och den 16 februari 1965 skrevs den förste intagne in. Fler kom i rask följd. I november samma år arbetade mer än 100 intagna i fabriken. Helt färdig blev Kumla 1967 när även G- och H-husen var byggda. Nu hade anstalten plats för så många som 435 intagna.

Vid ett tillfälle 1972 rymde 15 fångar, däribland Lars-Inge Svartenbrandt. Det ledde till att Anstalten Kumla fick byggas om.
Foto: Polisen

Det har snart gått 55 år sedan anstalten Kumla tog steget från byggprojekt till kriminalvårdsanstalt. Även om anstalten är sig hyfsat lik har mycket förändrats både vad gäller byggnaderna och säkerhetsrutinerna. Påfallande ofta är det spektakulära rymningar som föranlett förändringarna. I augusti 1972 lyckades 15 av landets mest kvalificerade intagna, däribland Lars--Inge Svartenbrandt, rymma med hjälp av egentillverkade nycklar och stegar. Säkerhetsexpertisen konstaterade att muren runt anstalten inte räckte till och att det var särskilt stor risk för rymningar nattetid. Anstalten lät då anlägga en asfalterad väg runt muren där en bilpatrull fick köra hela nätterna. Dåvarande anstaltsdirektören Lennart Wilson erkände senare att modellen hade sina brister. ”Dels var tjänstgöringen i bilpatrullen synnerligen enahanda och dels var det risk för yrselproblem på grund av ett ihärdigt varvande med bilen runt muren.” 

För första gången infördes nu så kallad tv-övervakning. Sex höga stålmaster med kameror placerades runt anstalten. Systemet gick ut på att skapa ett ingenmans-land mellan muren och ett särskilt uppbyggt staket på utsidan av anstalten. I detta ingenmansland registrerades alla in- och utbrytningsförsök på centralvaktens monitorer. Tyvärr utlöstes larmet även av de fågelflockar som ofta slog sig ner inom området. Tv-bevakningen visade sig dock effektiv mot den klassiska typen av rymningar där intagna försöker ta sig över muren. Däremot skyddade systemet inte nödvändigtvis mot mer avancerade incidenter. I november 1975 tog sex intagna på anstaltens säkraste avdelning i H-huset tre kriminalvårdare som gisslan under ett rymningsförsök. Utrustade med sprängmedel samt egentillverkade -knivar och spikklubbor försökte de hota sig ut ur anstalten. -Rymningsförsöket avstyrdes men flera personer skadades. Omfattande ombyggnation följde och en ny -av-delning som fick det officiella namnet Kumlas specialavdelning skapades. I pressen döptes avdelningen snabbt till ”Bunkern”. I slutet av 1970-talet minskade Kriminalvården anstaltens totala platsantal av säkerhetsskäl, från 435 till 270. De intagna fick också nya fritidsutrymmen som biljardrum, musiklyssningsrum samt studiecirkelrum.

Flera rymningar på tidigt 2000-tal

Nästa större förändring på Kumla skulle komma först på 2000-talet. 2004 skedde flera rymningar från några av landets säkraste avdelningar på Kumla, Hall och Norrtälje. Från säkerhetsavdelningen på Kumla blev Daniel Maiorana, ledare för det kriminella nätverket Fucked for life, fritagen av tre beväpnade män. I den politiska storm som följde på rymningsvågen var 1960-talets idéer om att alla kan rehabiliteras helt frånvarande. Nu talades om ”svängdörrar på fängelserna” och moderatledaren Fredrik Reinfeldt krävde justitieministern Thomas Bodströms avgång. Bodström kontrade med att lansera idén om ett ”superfängelse” där extra farliga personer som inte vill återanpassas till samhället skulle sitta. Tidigare rikspolischefen Björn Eriksson utredde saken och förordade ett superfängelse för 100–150 personer. Kriminalvården förkastade idén om ett superfängelse, främst av ekonomiska skäl. I stället byggdes nya säkerhetsavdelningar på Kumla, Hall och Saltvik med sammanlagt 72 platser till en kostnad av cirka 750 miljoner kronor. Säkerhetsavdelningarna, samtliga med namnet Fenix, ritades av Bryggan Arkitekter, uppfördes av Skanska och stod klara under åren 2008–2009. Byggherre var statliga Specialfastigheter som även förvaltar samtliga kriminalvårdsbyggnader i Sverige. Varje Fenixavdelning består av fyra flyglar med sex celler samt gemensamhetsutrymme. I mitten finns ett vaktrum där personal övervakar allt som händer. -Avdelningarna omges av en extra mur, och den som vill nå avdelningen måste gå igenom en kulvert med ett -tiotal låsta dörrar och dessutom passera två säkerhetskontroller. 

– De gamla säkerhetsavdelningarna var egentligen vanliga normalavdelningar med ett lapptäcke ”extra-allt” som inte alltid var så heltäckande. Fenix utmärks främst genom att de har dubbelt skalskydd, alltså ytterligare en mur och en uppsättning staket. De är byggda utifrån ett särskilt säkerhetstänk, och personalen är utbildad i en högre säkerhetsklass, säger Kenneth Gustafsson.

Cell på Anstalten Kumla.
Foto: Kriminalvården

Det återstår att se hur framtidens svenska fängelsebyggnader utformas. Kommer nya politiska initiativ att öppna för helt nya lösningar? På 1980-talet byggdes en serie små lokalanstalter med 48 platser vardera på flera orter i landet. Därefter har säkerhetsavdelningarna Fenix tillkommit, men någon helt ny anstalt har inte blivit byggd. Flera projekt har startats för att sedan läggas i malpåse. Hur väl anpassad är då 50-plussaren Kumla för dagens kriminalvård? Anstaltschefen Kenneth Gustafsson medger att Kumlas grundkoncept egentligen är avsett för en annan tids kriminalvård och en annan tids klienter.

– Behandlingsfilosofin under 1950- och -60-talet utgick från att klienterna var offer för svåra sociala omständigheter som tvingat dem till missbruk och kriminalitet, ett liv de skulle lämna direkt om vi bara gav dem tillräckligt med stöd och hjälp på vägen. I dag är kriminaliteten både mer organiserad och mer global och dagens klienter på Kumla är i mycket stor utsträckning dömda för våldsbrott med tydlig koppling till vapen- och droghantering. Många av dem har också neuropsykiatriska diagnoser och funktionsnedsättningar. Behandlingstanken lever fortfarande men har fått anpassa sig till ett svårare uppdrag, säger Kenneth Gustafsson. 

Eftersom dagens intagna generellt sett har en mer -avancerad problematik har kriminalvården förändrat sitt sätt att utnyttja lokaler och andra ytor på Kumla. I allt större utsträckning har den tidigare ”fria” campusmiljön ersatts av sektioneringar, avdelningsvisa slot--tider vid rörelser mellan aktiviteter i olika byggnader samt mindre och tydligt avgränsade promenadytor. 

– Kumla står inte ut som en idealanstalt för den genomsnittliga kriminalvårdsklienten, vi har ett särskilt uppdrag att hantera klienter som kräver högre säkerhet och striktare rutiner vars motivation att ta emot hjälp och stöd inte alltid är närvarande. 

Är Kumla fortfarande Sveriges säkraste fängelse? 

– Ja, även om jag kan anses vara part i målet är jag rätt säker på att de flesta håller med mig om det.  

Läs mer!

I Byggindustrin nummer 13 2019 kan du läsa mer om Kumla:

  • 17-åringen som var med och byggde kumla berättar.
  • Kort historik om fängelser

Du som är prenumerant hittar Byggindustrin nummer 13 här

Vill du bli prenumerant? Tecka en prenumeration här.

Nyab erövrar Norrland

Från litet stängselföretag till byggare med miljardomsättning.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/nyab-erovrar-norrland-28833

Skredet i Tuve: "Vi vadade i gyttja"

Helgläsning: Byggindustrin har träffat överlevare från jordskredet som tog nio liv i Tuve.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/skredet-i-tuve-vi-vadade-i-gyttja-28242

Vi listar Sveriges brutalaste byggnader

Sju projekt från 1960- och 1970-talet med raka linjer och råa fasader.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/vi-listar-sveriges-brutalaste-byggnader-28838

"Rektorn bad mig sänka ribban"

Pia Berg vill att yrkesprogrammen ska ta eleverna på allvar.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/rektorn-bad-mig-sanka-ribban-28902

Miljöprofilen Amanda Borneke känner klimatglädje

Hon började som hårmodell men är i dag en av byggbranschens ledande krafter.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/miljoprofilen-amanda-borneke-kanner-klimatgladje-28827

Mikael Anjou kräver förbättring

Före detta Einar Mattsson-chefen vill förändra byggbranschen i grunden.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/mikael-anjou-kraver-forbattring-28820

Så blev Berlinmuren till grus

Murens väktare berättar om konstruktionen och rivningen.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/sa-blev-berlinmuren-till-grus-28845

Omställningen börjar med bränslet

Annons.
Så kan bygg- och anläggningssektorn minska utsläppen av fossila bränslen redan nu.
http://byggindustrin.com/sponsrat/neste/omstallningen-borjar-med-branslet-28933

”Jag gör exakt det man säger åt mig att göra”

HR-roboten HRobin är en av de första av sitt slag i Sverige.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/jag-gor-exakt-det-man-sager-mig-att-gora-28706

Vi listar folkhemmets byggherrar

Möt sju gubbar som lade grunden för det moderna bostadsbyggandet.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/vi-listar-folkhemmets-byggherrar-28694

Klistermärket som räddar bygget

Lövtunna sensorer kan upptäcka fukt innan byggnaden tagit skada.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/klistermarket-som-raddar-bygget-28691

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer här om hur vi hanterar personuppgifter och cookies. Här hittar du mer information om GDPR.