Meny

Vi listar folkhemmets byggherrar

Vi listar folkhemmets byggherrar

De jämnade gamla hus med marken för att utjämna orättvisor. De fick statsministern att flytta till ett nybyggt radhus. De uppfann prefab och sa hej då till murare, målare, timmermän och snickare. De lade grunden för det moderna bostadsbyggandet i Sverige. Vilka var då gubbarna som byggde folkhemmet?

Sven Markelius – från folkhem till FN-skrapa

Sven Markelius (1889–1972) hade Stadshusets skapare Ragnar Östberg som mentor, men bröt snart med den äldre arkitektens ideal. Som ung tog han sin T-Ford ut i Europa på långa studieresor, modernt nog med kamera i stället för ritblock, och mötte nytänkare som tyske arkitekten Walter Gropius och franske Le Corbusier. Under intryck från dem blev han en stark företrädare för funktionalismen, i Sverige förkortat funkis. Markelius genombrott blev Helsingborgs konserthus 1932, en av Sveriges första större byggnader i funkisstil.

Sven Markelius knöt kontakter med den framåtsträvande socialdemokratin och blev god vän med makarna Gunnar och Alva Myrdal, som var mycket engagerade i bostadsfrågan. Tillsammans gjorde de bostadsbyggandet till ett medel för att nå det politiska målet om ett folkhem: ett friare och mer jämställt Sverige där samhällsklassernas betydelse skulle minska och där alla skulle få möjlighet till ett bra boende. Ett av Sven Markelius viktigaste arbeten är kollektivhuset på John Ericssonsgatan i Stockholm (1935). Tanken med kollektivhuset var att möjliggöra en friare livsstil, inte minst för kvinnorna – till exempel skulle det finnas utbildad personal som skötte barnen, och det stora centralköket skulle spara plats i lägenheterna och underlätta matlagningen. Markelius senare karriär som chef vid Byggnadsstyrelsen och stadsplanedirektör i Stockholm är kontroversiell, då han var med om att riva stora delar av Stockholms city. Han medverkade också till skapandet av Sergels torg och de fem höghusen vid Hötorget, varav han själv ritade det tredje. Under det tidiga 1950-talet planerade han huvudstadens tidiga förorter: Björkhagen, Västertorp, Högdalen, Vällingby och Farsta.  

När det gäller internationellt rykte kan få svenska arkitekter tävla mot Markelius. 1947 blev han utsedd – som en av tio arkitekter från olika delar av världen – att förbereda utformningen av FN-skrapan i New York. 

Yrke: Arkitekt och stadsplanerare.

Viktiga arbeten i urval

  • Helsingborgs konserthus, Kollektivhuset på John Ericssonsgatan.
  • Tredje Hötorgsskrapan.
  • Planeringen av Sergels torg och huvudstadens första förorter: Björkhagen, Västertorp, Högdalen, Vällingby och Farsta. 

 

Olle Engkvist byggde åt statsministern

I början av 1930-talet flyttade den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson in i ett nybyggt radhus på Ålstensgatan i Bromma. Huset var uppfört av statsministerns goda vän byggherren Olle Engkvist. Händelsen var symboliskt laddad. Det var ju Per Albin som 1928 hade myntat begreppet folkhemmet. Flytten till Ålstensgatan gav begreppet en konkret gestaltning. Statsministern bodde nu mitt bland vanligt folk i ett av många likadana radhus i funkisstil (låt vara att Per Albins hus var något större än de andra).

Byggherren Olle Engkvist (1889–1969), som säkerligen inspirerade Per Albin till flytten, föddes i Gävle och utbildade sig till murare. Den ambitiöse Engkvist varvade arbete med fortsatta studier och blev så småningom byggnadsingenjör med eget företag. Han fick snabbt kontakt med flera framstående och moderna arkitekter, bland andra Paul Hedqvist som ritade radhusen i Ålsten, och startade en stor produktion av främst bostadshus. Hans mångåriga samarbete med arkitektduon Sven Backström och Leif Reinius mynnade bland annat ut i de karakteristiska stjärnhusen och terasshusen i Stockholmsförorten Gröndal. Olle Engkvist var bland de första att bygga större bostadsområden med få lägenhetstyper, till exempel parallellt placerade lamellhus, vilket möjliggjorde ett mer rationaliserat och effektivt byggande. Han organiserade arbetet så att hela arbetsstyrkan – murare, timmermän, snickare och målare – kunde arbeta samtidigt i stället för att stå och vänta på varandra. Som ledamot av den bostadssociala utredningen (1933–1947) fick han också chans att direkt påverka bostadspolitiken. 

Yrke: Byggmästare.

Viktiga arbeten i urval:

  • Radhus på Ålstengatan i Bromma.
  • Stjärnhusen och terasshusen i Gröndal, Stockholm.
  • Nockeby och Hässelby familjehotell, Göteborgs konserthus. 

 

Ralph Erskine – britten som blev kvar

Den extremt produktive arkitekten Ralph Erskine (1914–2005) tycktes ödesbestämd att bli svensk. 1939 reste han till Sverige från hemlandet England för att studera den svenska funktionalismen. Under vistelsen passade Ralph och flickvännen Ruth på att gifta sig. Bara två dagar efter giftermålet utbröt andra världskriget och paret Erskine blev kvar i Sverige. Som arkitekt var Ralph Erskine modig och nyfiken men samtidigt mån om att hans hus skulle utformas med hänsyn till människor, klimat och omgivning. Erskine lät solljuset påverka placeringen av huset i landskapet och ville få solljuset att reflekteras in i byggnaden. Han står bakom många bostadsområden utformade i en personlig, lekfull och experimentell funkisstil. Två exempel är området Gyttorp utanför Örebro: radhus med vågiga tak (1947–1961) och stadsdelen Esperanza i Landskrona (1960-tal) där han lät områdets träd, framför allt almar, bli en betydande del av gestaltningen. Senare under sin långa karriär ritade han bland annat Stockholms universitetsbibliotek och det 86 meter höga så kallade Läppstiftet (Lilla Bommen) vid Göta älv i Göteborg. 

Yrke: Arkitekt.

Viktiga arbeten i urval:

  • Lådan, compact living-hus på 20 kvadratmeter där Erskine bodde med sin familj bostadsområdet.
  • Gyttorp utanför Örebro: radhus med vågiga tak.
  • Shopping, köpcentrum i Luleå.Stadsdelen Esperanza i Landskrona.
  • Stockholms universitetsbibliotek.
  • Läppstiftet (Lilla Bommen) i Göteborg.

 

Uno Åhrén – Ideolog och rivare

Arkitekten och stadsplaneraren Uno Åhrén deltog med liv och lust i den bostadspolitiska debatten och blev ett slags chefsideolog för funkisstilen i Sverige. I likhet med vännen Sven Markelius ingick Åhrén i kretsen kring Alva och Gunnar Myrdal och delade deras övertygelse om att bostaden och stadsplanen bidrog till en mer delaktig och ”demokratisk” medborgare. Uno Åhrén ville sanera gamla ruttna stadskvarter och bygga nytt ”med luft och ljus och spelrum för trafiken”. Som stadsplanerare i Göteborg under åren 1932–43 inledde han en flera decennier lång rivningsvåg där både patricierhus och många landshövdingehus försvann. Han låg också bakom planeringen av de göteborgska stadsdelarna Skår, Johanneberg och Strömmensberg. Senare var han chef för Riksbyggen och tog initiativ till den banbrytande stadsplanen för Årsta centrum i södra Stockholm, ritad av arkitektbröderna Erik och Tore Ahlsén, med inspiration av engelsk grannskapsplanering. 

Yrke: Arkitekt och stadsplanerare.

Viktiga arbeten i urval:

  • Fordhuset i Stockholms frihamn.
  • Biografen Flamman vid Hornstull i Stockholm.
  • Radhuslänga i Norra Ängby, Stockholm.
  • Stadsplanen för Skår, Johanneberg och Strömmensberg i Göteborg.

 

Eric Sigfrid Persson – Marknadsföraren 

Byggherren Eric Sigfrid Persson (1898–1983) hade djärva idéer och var mycket noggrann med detaljer. Tids nog skulle han bli en Malmölegend. Eric Sigfrid Persson växte upp i Tomelilla i en familj med tolv barn och var i unga år både snickarlärling och murarlärling. Han förkovrade sig genom kvälls- och korrespondens­kurser och blev, 30 år fyllda, byggmästare. Han byggde snabbt, med omsorg om hållbara material och var tidig med att anamma funktionalismen. Även när det gällde marknadsföring bröt Persson ny mark. Innan teglet på husen hunnit torka kunde Malmöborna läsa hans braskande reklamskyltar om soliga lägenheter. I början av 1930-talet inledde han ett långt samarbete med stadsingenjören Erik Bülow-Hübe. De stod tillsammans bakom flera av de viktigaste bostadsprojekten i Malmö under 1930- och 40-talet, till exempel Malmgården, Friluftsstaden och Ribershus. 

Yrke: Byggmästare.

Viktiga arbeten:

  • Tidiga funkishus i stadsdelen Davidshall i Malmö.
  • Bostadsområdena Malmgården, Friluftsstaden och Ribershus i Malmö. 

 

Allan Skarne – prefabpionjären

Allan Skarne (1909–1998) växte upp på Lidingö i en byggmästarfamilj och fick så småningom överta familjeföretaget Ohlsson & Skarne. I början av 1950-talet genomförde han, tillsammans med HSB och arkitekten Lars Magnus Giertz, Sveriges första projekt med prefabricerade byggelement. Projektet i stadsdelen Östberga, söder om Stockholm, blev ett genombrott för det industrialiserade byggandet i Sverige. Allan Skarne använde utlagda kranspår för att minska anläggningskostnaderna. Med hjälp av kranar monterades paketgjutna innerväggselement på bjälklag gjutna på ett formbord som flyttades mellan våningarna. Förtillverkade fasad­element hängdes på och fabriksmålade snickerier sattes på plats.

Den nya tekniken innebar stora förändringar för byggbranschen. Entreprenören klarade sig numera med betonggjutare och montörer. Varken timmermän, murare, målare eller snickare behövdes. Senare utvecklade Allan Skarne flera egna system för prefabricerade byggelement med väggar där ledningar för vatten och avlopp, elinstallationer samt ventilationskanaler var ingjutna redan på fabrik. Allan Skarne var också mycket intresserad av konst och lät gjuta ett antal större skulpturer i betong efter ritningar av Pablo Picasso.  

Yrke: Byggmästare.

Viktiga arbeten i urval:

  • Prefabhus i Östberga, söder om Stockholm.
  • EPA-husen i Årsta.
  • Fastigheten Trollhättan 29 på Malmskillnadsgatan i centrala Stockholm.
  • Punkthusen i Näsbydal, norr om Stockholm.
  • Bostadsområde i Orminge, Stockholm.
  • Gallerian i Stockholm.

 

Anders Diös – dalmasen som blev näst störst

Anders Diös (1891–1986) växte upp under ytterst knappa förhållanden i Dalarna. Många av hans släktingar utvandrade till Amerika, men Anders blev kvar och fick i Mora folkhögskola undervisning av konstnären Anders Zorn. Diös startade sin byggfirma i början av 1920-talet, och hans kulturhistoriska intresse gjorde att han i början av karriären restaurerade flera äldre byggnader, till exempel Uppsala domkyrka. Med tiden kom bostadsproduktionen i gång på allvar och Diös-skyltar blev ett vanligt inslag i stadsbilden på många håll i landet. I början av 1960-talet var byggnadsfirman Anders Diös Sveriges näst största byggföretag med nära 3 000 anställda. Som storbyggmästare hade Anders Diös ett grundmurat rykte som rejäl och noggrann – inget fusk eller slarv här, inte. 

Yrke: Byggmästare.

Viktiga arbeten i urval:

  • Vaksalaskolan i Uppsala.
  • Restaurering av Uppsala domkyrka.
  • Många bostadsområden runt om i Sverige, särskilt i Uppsala och Enköping

 

Kvinnorna då?

Finns det verkligen inga kvinnor som förtjänar att nämnas i sammanhanget? Byggbranschen under mitten av 1900-talet var ännu mer mansdominerad än i dag, men visst fanns det kvinnor, till exempel arkitekterna Ingrid Wallberg (1890–1965) och Léonie Geisendorf (1914–2016), som också satte sin prägel på utvecklingen. 

Vill du se folkhemmets byggnader?

Läs Byggindustrin nr 14 2019 för att se bilder av folkhemmets byggnader och byggherrar. Du som är prenumerant kan läsa reportaget i pdf-form här: Byggindustrin nr 14 2019 - Folkhemmets byggherrar.

Vill du bli prenumerant? Tecka en prenumeration här.

Miljöprofilen Amanda Borneke känner klimatglädje

Hon började som hårmodell men är i dag en av byggbranschens ledande krafter.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/miljoprofilen-amanda-borneke-kanner-klimatgladje-28827

Mikael Anjou kräver förbättring

Före detta Einar Mattsson-chefen vill förändra byggbranschen i grunden.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/mikael-anjou-kraver-forbattring-28820

Så blev Berlinmuren till grus

Murens väktare berättar om konstruktionen och rivningen.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/sa-blev-berlinmuren-till-grus-28845

”Jag gör exakt det man säger åt mig att göra”

HR-roboten HRobin är en av de första av sitt slag i Sverige.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/jag-gor-exakt-det-man-sager-mig-att-gora-28706

Klistermärket som räddar bygget

Lövtunna sensorer kan upptäcka fukt innan byggnaden tagit skada.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/klistermarket-som-raddar-bygget-28691

”Byggbranschen har inte gått i bräschen”

BIM Alliances vd Olle Samuelson kom in på det digitala spåret redan på tidigt 1990-tal.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/byggbranschen-har-inte-gatt-i-braschen-28702

Cykeldrömmen som slutade i fiasko

Hornsbergsvelodromen i Stockholm blev ett av 20-talets stora misslyckanden.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/cykeldrommen-som-slutade-i-fiasko-28692

Stressad inför Black Friday?

Annons.
Du är inte ensam.
http://byggindustrin.com/sponsrat/db-schenker/stressad-infor-black-friday-28830

Hon leder Sveriges Byggindustrier in i framtiden

Carin Stoeckmann rattar familjeföretaget samtidigt som hon styr Sveriges Byggindustrier.
Porträtt
http://byggindustrin.com/artikel/portratt/hon-leder-sveriges-byggindustrier-i-framtiden-28685

Snabbguide till byggbranschens digitalisering

Blir du stressad när kollegerna slänger sig med akronymer som BIM, AR och IoT?
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/snabbguide-till-byggbranschens-digitalisering-28690

Byggarkivet: Ingen dagispanik hos byggarna

1975 var behovet av nya förskolor stort - men byggarnas intresse ljummet.
Fördjupning
http://byggindustrin.com/artikel/fordjupning/byggarkivet-ingen-dagispanik-hos-byggarna-28681

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer här om hur vi hanterar personuppgifter och cookies. Här hittar du mer information om GDPR.