Vad behöver egentligen en beställare kunna och hur varierar det mellan olika situationer?
Vår hypotes är exempelvis att det är fundamentalt fel att dra en parallell mellan bilköparen som inte behöver kunna något om den underliggande tekniken och en aktör som Trafikverket som beställare av komplexa projekt i nya miljöer och som har det långsiktiga ansvaret för infrastrukturen. En sådan aktör kan inte förlita sig på marknadsinformation kring produkter som tillverkas i stora serier och är, till skillnad från den enskilda konsumenten, den som har bäst förutsättningar att bygga upp kunskaper om samband mellan byggande och långsiktiga kostnader.
Hur kommer olika typer av innovationer egentligen fram?
En rad aktörer spelar här viktiga roller: materialtillverkare, maskintillverkare, högskolor, beställare och byggentreprenörer. Mer kunskap om de olika aktörernas roller är viktiga. En hypotes som vi hade – men som utan några egentliga argument ifrågasattes i en av de kritiska svaren – var att innovationer rörande arbetssättet på byggarbetsplatsen kan komma fram lika väl i en utförandeentreprenad som i en totalentreprenad. En annan hypotes var att om inte beställaren – på grund av LOU – kan lova långa serier ska vi inte förvänta oss att entreprenören satsar mycket på forskning. Det handlar inte bara om att uppfinningarna är svåra att patentera.
Hur får en beställare en entreprenör att göra det beställaren vill?
När sambanden mellan exempelvis ett vägprojekts observerbara egenskaper och deras långsiktiga funktion är osäkra, och beställaren har ett mycket långsiktigt ansvar, är vår hypotes att beställaren måste bedöma och ta ställning till om entreprenörens föreslagna teknik är acceptabel eller inte. På en marknad finns alltid mer eller mindre seriösa företag, och företag som vid en tidpunkt är seriösa kan tas över av mindre seriösa ägare. Kunde Lehman Brothers till allas förvåning gå i konkurs, så kan väl även stora byggföretag gå i konkurs och vad är då det långsiktiga ansvaret värt. Långsiktiga kontrakt är alltid ofullständiga och riskfyllda.
Som forskare är man van vid att ha fel. Vi ställer upp hypoteser och ibland visar efterföljande studier att hypotesen stämmer och ibland att den inte stämmer. Den entusiasm som vissa under senare tid visat för totalentreprenad och funktionsupphandling anser vi dock fortfarande vilar på en mycket bräcklig teoretisk och empirisk grund.